SEVÄRDHETER I UNDENÄSBYGDEN
Numren på sevärdheterna återfinns också på sevärdhetskartan. Symbolen är klickbar och leder till bild i bildarkivet.

 

1. UNDENÄS KYRKA    

 

På platsen har funnits en kyrka, kanske redan på 1100-talet. Då den gamla träkyrkan brunnit ner genom anlagd eld 1890 beslöt man att bygga en ny kyrka. Det blev en gotisk kyrka av nordisk typ, som invigdes 22 april 1894. Socknen var då fortfarande stor med många invånare. Kyrkan fick därför ursprungligen 1000 sittplatser och var därmed Skara stifts största landsortskyrka.

 

Kyrkan har något av katedral över sig med rader av granitkolonner mellan skeppen, med gotiska valvbågar och höga fönster. Den kallas därför ibland ”Tivedens domkyrka”.

 

Så småningom blev befolkningsutvecklingen en annan och kyrkobyggnaden har genom restaureringar 1938 och 1985 anpassats för den verksamhet och de behov som finns idag.

 

Strax nordväst om kyrkan på kyrkogården finns en häck och ett altare, som visar var den gamla kyrka låg. Bredvid altaret är Erik XIV:s dotter Constantia och hennes man Carl Frankelin begravda. På norra läktaren finns ett litet kyrkomuseum. Här visas bl a föremål från utgrävningen av den gamla kyrkplatsen 1948, t ex en månstenspärla som kan ha tillhört Constantia. Här finns också den äldsta bevarade gravstenen över Måns Joenson i Svanvik, som avled 1598.

 

2. ÖVERBY DOMARRING    

 

Den största och ståtligaste domarringen i bygden finns vid Överby. Domarringen är från järnåldern och består av nio stora stenar placerade i en ring. Strax öster om domarringen har tidigare stått fyra resta bautastenar. Av dessa återstår idag endast en sten. Fornlämningen ligger vackert på sluttningen nedanför kyrkan.

 

3. KÄLLEBACKEN               

 

Högt uppe på Källebacken ligger hembygdsgården, varifrån man har en storslagen utsikt över sjön Viken ända bort mot bl a Billingen och Kinnekulle. Här finns Granathstugan, ett  rekonstruerat soldattorp, hembygdsmuséum, friluftsteater, kolarkoja samt flera andra byggnader. Verksamheten drivs av Undenäs hembygdsförening. Sommartid finns en kaffeservering i den fina miljön. Föreningen ordnar marknad och hembygdsdag helgen före midsommar.

 

Vid Källebacken finns också stugby, skidbacke samt skidspår och strövstigar av olika längd (2,5-14 km). En markerad stig leder upp till Grotteberget, som kan erbjuda en ännu mer storslagen utsikt över nejden. Från Källebacken finns också anslutningsleder till Västra Vätterleden.

 

4. STRÅLESTUGAN    

 

Strålestugan är en gammal spånklädd stuga med torvtak och blyinfattade fönster. Den minner om forna tiders bebyggelse i trakten. Huset har fått sitt namn efter Frans Oskar Stråle, som var den siste som bodde i stugan. Den gamla släkten Stråle av Sjöared hade genom ingifte blivit ägare till en del av de egendomar i bygden, som ägts av Erik XIV:s dotter Constantia Eriksdotter. Släkten Stråle dog ut, när Frans Oskar Stråle avled 1933.

 

I Strålestugan förvarar Undenäs hembygdsförening en mindre del av sina samlingar.

 

5. NÄS GRAVFÄLT    

 

Bronsåldersfynden från Undenäs är fåtaliga, men man antar att det redan under bronsåldern (3000 – 500 f Kr) har funnits boplatser vid bl a  Näs. Gravfältet vid Näs kan ha kommit till vid bronsålderns senare del. Det är beläget invid vägen till Näs brygga och består av en skeppssättning, en rest sten och fem stensättningar. Skeppssättningen är en grav, som består av sex resta stenar och en kullfallen sten placerade i skeppsliknande form. Skeppssättningen är ca 10 m lång och 4 m bred. På gravfältet finns också två liggande hällformiga stenar som kan ha varit resta.

 

Ca 500 m söder om skeppssättningen finns vid Rosenvik ett gravfält från äldre järnåldern (500 f Kr-400 e Kr) med 15 fornlämningar i form av runda, kvadratiska och rektangulära stensättningar och resta stenar. Gravarna är delvis svåra att urskilja. Ett gravfält finns också ute på Näsboön i Viken strax utanför Rosenvik.

 

6. BLEKMANSBERGETS FORNBORG  

 

Slutet på järnåldern har varit en orolig tid för invånarna. Kampen mellan svear och götar bidrog säkert till att fornborgen på Blekmansberget vid Näs uppfördes.

 

Det är en anspråkslös fornborg, som troligen hade som uppgift att för en kortare tid ge invånarna i Näs och angränsande gårdar en tryggad tillflyktsort. Borgen ligger på en moränrygg med i norra delen relativt brant stupande berg samt två stenvallar, där berget är mindre brant stupande.

 

7. SANNUM     

 

Gården Sannum, som är ett gammalt säteri, har en historia och ägarelängd som kan följas tillbaka till mitten av medeltiden. Några av Sveriges främsta adelssläkter har varit ägare av gården. Vid arkeologiska utgrävningar i början av 1990-talet fann man bl a rester efter en försvarsanläggning, som kan dateras till tiden omkring år 1300. Vid denna tid ägdes Sannum av den mäktige Skarabiskopen Brynolf Algotsson.  

 

Vid Sannums Grindstuga finns en domarring, som består av 5 stenar.

 

8. FÅNGSTGROP  

 

Utefter den gamla vägen Undenäs – Flugebyn finns en två meter djup varggrop.

 

9. LILLA BJÖRSTORP  

 

Märkligt skogsbestånd med sjutton olika barrträdsarter. År 1887 anlade Göta Kanalbolag denna försöksodling av barrträd. I odlingen sådde man in 27 olika arter barrträd från stora delar av världen. Idag återstår 17 arter.  Här finns bl a kinesisk gran, svartgran, vitgran, douglasgran, ceder, hemlockgran, kaskadgran och balsamgran.

 

10. SÄTRA BRUK        

 

Sätra bruk, eller som det från början kallades Fredriksfors bruk, fick sina privilegier redan 1739. Då fick Jöns Koch lov att anlägga en stångjärnshammare med två härdar. År 1895 tillverkades det sista stångjärnet. Under ett halvsekel därefter förekom tillverkning av gran- och aspmassa i två träsliperier. Sågrörelse bedrevs till 1986.

 

Från bruket gick tidigare en industribana ned till ångbåtsbryggan vid sjön Viken.

 

Herrgården är förmodligen uppförd omkring 1795. Tidigare omgavs den av två flyglar. Idag har Sätra bruk tre verksamhetsområden, skogsbruk, konferensverksamhet samt produktion av vattenkraft. I byn finns också vandrarhem. Ett system av markerade stigar utgår från Sätra till sevärdheter i grannskapet.

 

Vid stranden av Edsån finns vindskydd och eldstäder.

 

Framför herrgårdsbyggnaden kan man se planterade pelaraspar, som har sitt ursprung i trakten. Mindre bestånd av bok finns också i grannskapet.

 

11. HOVET      

 

Hovet är beläget på ett höjdparti norr om Viken. Det gamla odlingslandskapet med ännu öppna betesmarker utgör ett intressant utflyktsmål med botaniska, kulturhistoriska och landskapsmässiga naturvärden. Här finns ett av landets nordligaste bestånd av bokar. Många av bokarna är mycket gamla och grova.

 

Gården omnämns första gången 1571 men har förmodligen medeltida ursprung. I slutet av 1600-talet bebyggdes den till säteri av sina ägare släkten Stråle af Sjöared.

 

Från Hovet kan man komma in på ett system av markerade strövstigar med anknytningar till bl a  Hökaberget och Sätra bruk.

 

12. HÖKABERGET       

 

Strax söder om Hovet ligger Hökaberget. Härifrån har man en vid utsikt över sjön Viken och i fjärran skymtar man Västgötabergen, bl a Kinnekulle och Billingen. Vid foten av Hökabergets södra brant finns en naturlig grotta.  I stupen och branterna i anslutning till Hökaberget finns små partier med nästan orörd skog.

 

Hökaberget kan nås via markerade stigar från bl a Sätra och Hovet.

 

13. EDET    

 

Edets historia är knuten till de forsar, som avvattnar sjön Unden. Gården omnämns första gången i skrift 1447, men hade dessförinnan ägts av Vadstena kloster. På platsen har funnits bl a kvarn och såg. Den nuvarande kvarnbyggnaden, som också innehåller en benstamp, är kulturminnesmärkt. Då byggnaden är öppen, kan man här se, hur säden maldes till mjöl och hur ben krossades och maldes till benmjöl, som användes till gödselmedel. Allt drivs av en vattenturbin.

 

Edets mangårdsbyggnad uppfördes år 1810 sedan gården inköpts av Göta kanalbolag. Genom dammanläggningen vid Edet regleras vattenflödet till sjön Viken och därmed också till hela Göta kanals västgötadel.

 

Mellan Edet och sjön Viken har gått en industribana. I Edsån finns inplanterade röda näckrosor.

 

14. MOSSENS TANDVÄRKSTALL    

 

Denna imponerande tandvärkstall har en omkrets av drygt 3 m. Den är nu död och förtorkad. I gamla tider satte man in pinnar och stickor i barken för att på det sättet bli botad från värk.

 

15. LINDBERGA     

 

Intill Lindberga by finns en kulle, där berget delvis går i dagen. Berget uppvisar strukturer, som visar att det varit föremål för vulkanisk verksamhet, bl a spår efter  rinnande lava.

 

På kullen finns betad hagmark. Den utgör ett vackert inslag i det öppna landskapet närmast byn. Kullen är skyddad som naturreservat.

 

16. SKAGA  STAVKYRKA      

 

Mellan åren 1137 och 1826 fanns vid Skaga en stavkyrka byggd av upprättstående kluvna furustockar (stavar). År 1960 uppfördes en rekonstruerad stavkyrka påminnande om den gamla. Denna ödelades helt genom brand nyårshelgen 2000. Kyrkan har därefter återuppbyggts. Klockstapeln, som ej drabbades av branden, har tre klockor. Den lilla klockan har ursprungligen tillhört Skaga äldsta kyrka.

 

På kyrkplatsen finns en offerkälla. Det finns en rad sägner om den gamla offerkyrkan.

Tätt inpå kyrkplatsen ligger Skagagården – Undenäs församlings kurs-, konferens- och konfirmandgård.

 

17. HULTA HAGE     

 

Ett lövträdsområde av hagmarks- och hassellundskaraktär med rik flora.

 

Backen som går från Hulta hage och ner mot landsvägen utgör strandhaket för övre marina gränsen. Här ligger det s k Högsätet med två domarringar, vardera bestående av nio mindre stenar.

 

18. SVANHULT      

 

Gårdarna i byn Svanhult ligger högt i ett öppet odlingslandskap med hänförande utsikt ut över sjön Unden. Längs Undens strand finns vackra lövskogar, hassellundar och hagmarker med rik flora. Här hittar man bl a murgröna, som här har sin nordligaste växtplats i Sveriges inland. Vid stranden finns också en liten löväng, som sköts på gammalt sätt med bl a lieslåtter och hamling av träd.

 

19. KOLERAKYRKOGÅRD VID FORSVIK    

 

Två kilometer norr om Forsvik ligger en kyrkogård, som anlades då en koleraepidemi drabbade Forsvik år 1866. På platsen står en minnessten.

 

20. FORSVIKS KYRKA      

 

Forsviks kyrka uppfördes 1934. Den är byggd i trä efter förebild av Undenäs gamla en kyrka, som brann ner 1890. I kyrkan hänger en modell av ett skepp, som föreställer Axel Broströms första båt, galeasen Mathilda. Räddade skeppsbrutna skänkte ofta en sådan modell av sitt skepp till sin kyrka..

 

21. FORSVIKS INDUSTRIMINNEN        

 

Forsvik ligger vid sjön Vikens utlopp i Bottensjön. Forsviks utveckling börjar när Vadstena kloster år 1410 fick del i Forsviks gård. Under medeltiden fanns här såg, mjölkvarn och vattenhammare. Anton von Boij fick 1686 privilegium att anlägga ett stångjärnsverk med två hammare och fyra härdar. I mitten av 1800-talet ersattes järntillverkningen med gjuteri, mekanisk verkstad, träsliperi och sågverk. Dessa verksamheter har successivt avvecklats under 1900-talet.

 

Idag är Forsvik ett levande industriminne, bl a är vissa universitetskurser förlagda hit. Första helgen efter midsommar ordnar Intresseföreningen Gamla Forsvik aktivitetsdagar.

 

Västra Vätterleden passerar Forsvik.

 

22. GÖTA KANAL           

 

Göta kanal är vårt lands största byggnadsverk. Den går mellan Sjötorp vid Vänern och Mem vid Östersjön. Kanalen är sammanlagt 190 km, varav 87 km är grävd kanal. I Undenäsbygden går den genom sjöarna Viken och Bottensjön till Vättern. Sjön Viken är kanalens högsta del (92 m över havsytan).

 

Göta kanals västgötadel byggdes under åren 1810-1822. I oktober 1813 invigdes i Forsvik kanalens första sluss. Den döptes till Carl XIII:s sluss efter kungen. Den har den största nivåskillnaden av alla slussar utmed Göta kanal – 3,30 m. Över slussen går en dubbelklaffbro av gjutjärn (vindbrygga) av samma ålder som slussen. Den är sannolikt Sveriges äldsta öppningsbara järnbro.

 

I Vikens östra del finns den s k Kiddö-muren, byggd  för att man vid brist på vind skulle kunna gå på den och dra segelfartygen längs kanalen. I samma syfte finns dragvägar utmed stora delar av den grävda eller sprängda kanalen, t ex vid Forsvik.

 

Tusentals fritidsbåtar passerar årligen Göta kanal. Kanalen utnyttjas också som kanotled med möjliga anslutningar  till angränsande sjösystem, t ex Unden via Edsån. Gamla, välkända turistbåtar gör regelbundna turer på kanalen mellan Stockholm och Göteborg. Sträckan över sjön Viken anses vara kanalens vackraste och är särskilt populär när det gäller dagsturer. Flera lokala turistbåtar gör dagliga turer under turistsäsongen. En cykelled finns längs kanalen och till sevärdheter i omgivningarna. Den går till stora delar på bilfria dragvägar utmed kanalen.

 

Västra Vätterleden passerar kanalområdet i Forsvik. Utmed kanalen går här också fina promenadvägar, som delvis följer de gamla dragvägarna längs kanalen.

 

23. BÖLSKULLEN         

 

För den geologiskt intresserade är Bölskullen ett av vårt lands mest intressanta områden för studier av Östersjöns utveckling i samband med inlandsisens avsmältning. Kullen höjer sig 26 m över omgivande flacka platå. Kullen och platån omkring är uppbyggda av isälvsmaterial, som byggts upp till olika strandnivåer i det dåvarande Östersjöbäckenet, som då nådde in hit. Angränsande sjöar utgör s k dödisgropar, bildade av väldiga isblock inlagrade i isälvsmaterialet.

 

Här växer bl a den fridlysta mosippan. Bölskullen är skyddad som naturreservat. Västra Vätterleden passerar strax norr om Bölskullen. Härifrån finns också markerade strövstigar runt reservatet, bl a upp på kullen och till en säregen tall med skorpbark.

 

24. TANDVÄRKSTALL VID KLAMPABRON      

 

Utmed Västra Vätterleden växer en gammal tall, som använts för att bota tandvärk. Man petade då i den onda tanden med en sticka, som sedan sattes i tallens bark. Man kan ännu se hål i barken efter sådana stickor.

 

25. BÖLETS ÄNGAR          

 

Bölets ängar består av välbevarade och tilltalande rester av ett gammalt kulturlandskap. Stora delar har tidigare utnyttjats som löväng, men nu sköts bara en mindre del på traditionellt sätt med slåtter. Istället hålls idag större delen av området öppet genom betning.

 

Berggrunden består till stora delar av grönsten, vars kalkinnehåll bidrar till en rik och varierad växtlighet. Särskilt intressanta är resterna av gamla lövängar, som tidigare hade stor utbredning i bygden. Här finner man en mängd slåttergynnade arter, som tidigare hade stor utbredning, men nu alltmer håller på att försvinna, t ex brudsporre, fältgentiana, smörboll, gullviva och slåttergubbe. Även hagmarkerna har här en rik flora med bl a blåsippor, vårärt och tibast. Bland de många rariteterna i området kan nämnas vår mest storslagna orkidé guckusko.

 

Området är avsatt som naturreservat. Västra Vätterleden passerar genom reservatet. Där finns också markerade strövstigar, som möjliggör rundvandring i området.

 

26. BÖLETS GRUVOR     

 

I Bölet-området har brytning av manganmalm bedrivits periodvis från 1680-talet fram till 1946. Gruvfältet, som är ca 1 km långt och 300 m brett, består av 76 större gruvhål. Det djupaste – Vretsgruvan – är 240 meter djupt. På slagghögar i området kan man finna den sällsynta orkidén purpurknipprot.

 

27. KLANGAHAMN      

 

Gammalt och alltjämt i bruk varande fiskeläge vid Vättern. Fisk kan köpas på platsen. Utmed  vägen ner mot hamnen finns lövskog med rik växtlighet. Här växer bl a murgröna och tibast. Västra Vätterleden passerar genom området.

 

28. HYTTEHAMN         

 

Omedelbart söder om Valekleven finns en smal, djup dalgång, som sträcker sig ner till Vättern. I dalgången finns hagar och lövskog med en artrik flora. Dalgången ingår i ett större naturreservat.

 

Alldeles nere vid sjön finns en utgrävd grund efter en masugn, som enligt preliminär datering varit i drift under 1300-talet..

 

29. VALEKLEVEN               

 

Valekleven är ett 700 m långt bergsparti med delvis lodräta sidor. Det höjer sig nästan 80 m över Vätterns yta. Berget ingår i ett större naturreservat. Berget är till största delen bevuxet med en 250-årig,  orörd barrskog med artfattig flora. I den södra delen finns en kalkhaltig berggrund, som ger upphov till en rikare växtlighet.

 

Hela bergsplatån har varit en fornborg daterad till 500-talet. I alla partier med svag lutning finns ansenliga lämningar av stenvallar. På bergets södra sida finns långa sammanhängande stenvallar.

 

På Valeklevens östra sida har man på flera ställen en hänförande utsikt ut över Vättern. Västra Vätterleden går över Valekleven. Dessutom finns en markerad strövstig, som möjliggör en rundvandring i området.

 

30. GRANVIK                    

 

Granvik var tidigare ett industriellt centrum med masugn, sågverk och tegelbruk. Idag återstår endast några ekonomibyggnader och arbetarbostäder från bruksperioden. I en av byggnaderna

har inrättats ett bygdemuseum.

 

I den gamla bruksherrgården finns idag en restaurang. Omedelbart norr om området ligger rester efter en engelsk park. Vid Vätterns strand ligger ett tiotal uthyrningsstugor. Här finns också en badplats med sandstrand och en båthamn med gästplatser.

 

Flera strövstigar utgår från Granvik till de många sevärdheterna i omgivningarna, bl a till Djäknesundet, Valekleven och de kuperade skogsområdena väster om Granvik. Från Granvik utgår också Bergslagsleden mot norr och Västra Vätterleden mot söder. Granvik och angränsande områden ingår i naturreservat.

 

31. DJÄKNESUNDET OCH OMBO ÖAR                

 

Området utgörs av ett vackert strand- och skärgårdsområde i Vättern. Området karaktäriseras av en kraftigt sönderbruten strand med små vikar och talrika öar. På de bergiga stränderna och öarna växer en gammal, orörd hällmarkstallskog. Från bergen har man på flera platser fin utsikt ut över skärgården och Vättern.

 

I en djupt inskuren vik vid det natursköna Djäknesundet finns en bra badplats med en fin sandstrand och härliga solklippor i omgivningarna. I  en annan vik finns en skyddad småbåtshamn med gästplatser. Hela området är populärt för båtsport.

 

Vid sundet finns en rik flora av ängskaraktär.

 

Området ingår i ett naturreservat, som omfattar Vätterns strandområden härifrån och söderut till Valekleven och Hyttehamn söder om Granvik. Flera strövstigar finns på fastlandssidan. Bergslagsleden går genom området.

 

32. TIVEDENS NATIONALPARK                 

 

Nationalparken invigdes 1983. Den omfattar 1.353 hektar och utgörs av ett bergigt och skogigt vildmarksområde vid och öster om sjön Stora Trehörningen. Landskapet har storslagna landformer, som karaktäriseras av en mängd sprickdalar och flyttblock. Här och var tornar väldiga anhopningar av stora block upp sig. Bergsryggarna har till stor del kalt berg med glesa, gamla tallskogar. Bergsryggarna har ofta höga och branta sidor. I dalbottnarna dominerar tallmossar och småsjöar.

 

I vissa delar kan skogen betraktas som orörd urskog, t ex i områden vid Stenkälla, Trollkyrka och Tärnekullen. Här finns träd, som är upp till 300 år gamla. Dessa gamla träd bär ofta tecken efter skogsbränder, bl a efter den omfattande skogsbrand, som drog fram över området 1835. Skogen lämnas idag orörd i hela nationalparken.

 

Den naturliga utgångspunkten för besök i parken är besökscentrum vid Stora Trehörningens östra ända. Här finns en permanent utställning och sommartid en bemannad informationscentral. Delar av nationalparken är lättillgängliga via flera markerade strövstigar, som utgår från besökscentrum. Sammanlagt finns 25 km markerade stigar inom nationalparken. Strövstigarna möjliggör rundvandringar av varierande längd – från 1,5 km till 15 km - till de flesta intressanta sevärdheterna i nationalparken. Stigarna är kuperade och krävande. Övriga delar av nationalparken är svårtillgängliga och i stort sett stiglösa.

 

Vid Stora Trehörningens norra strand ligger Vitsand, en långgrund och fin sandstrand, som kan nås med bil. Förutom att Vitsand är en förnämlig badplats är det också en lämplig utgångspunkt för vandring på markerade strövstigar i norra delen av nationalparken.

Bergslagsleden går genom nationalparkens östra delar. Anslutningar finns därifrån till nationalparkens övriga stigsystem.

 

33. JUNKER JÄGARES STEN       

 

Junker Jägares sten är det största flyttblocket i Tiveden. Det är ett 15 m högt, stående klippblock, som transporterats hit av inlandsisen. Enligt en sägen härrör namnet från en tragisk kärleksberättelse om en norsk jägare, som förälskade sig i en fager jungfru.

 

34. KYRKOGÅRDSÖN - UVVIKEN           

 

Flera olika sägner är knutna till ön och dess namn. En sägen säger, att folk tog sin tillflykt hit, när digerdöden drog fram över landet på 1300-talet. Enligt sägnen dog många till följd av digerdöden, och de döda begravdes på stranden vid det sund, som ännu idag kallas Dödssundet. År 1950 lät Undenäs församling sätta upp en minnessten med texten ”Till erinran av de genom digerdöden hädangångna”.

 

Kyrkogårdsön ingår i ett större naturreservat, där även Uvviken och angränsande stränder utmed Vättern ingår. Stränderna är bergiga och brutna med talrika skyddade vikar och gammal vindpinad, orörd skog. Från stränderna har man fina utblickar ut mot Vätterns öppna vatten.

 

Kyrkogårdsön kan endast nås med båt. Hela området är populärt för båtsport. Stränderna är svårtillgängliga från landsidan.

 

35. IGELBÄCKENS HYTTA      

 

Här uppfördes en hytta 1696. Den nuvarande hyttan är från 1826. Hyttan var i drift fram till 1923. Av hyttan återstår själva masugnen med varmluftsanläggning, ett vattenhjul, grunden till rostugnen m m. Kring hyttan finns stora slagghögar.

 

Järnmalmen hämtades främst från gruvorna i Lerbäcks bergslag. En järnväg ledde från hyttan ner till Vättern, där järntackorna lastades på båtar för vidare transport till bl a hammarsmedjorna i Aspa och Algrena. Kvar finns banvall och brygga vid Vättern.

 

Från hyttan utgår en strövstig till naturreservatet Utnäset, som består av en bergig udde och öar i Vättern strax öster om Igelbäcken.

 

36. UTNÄSET       

 

Kuperat strandområde vid Vättern med öar och en bruten strand. På bergen dominerar magra, orörda hällmarkstallskogar. Fina utblickar ut mot öppna sjön.

 

En strövstig med utgångspunkt i Igelbäcken går genom området, som är skyddat som naturreservat.

 

37. GAMMALRUD    

 

Gården är ett gammalt frälsegods från medeltiden. Huvudbyggnaden är uppförd på 1760-talet.

 

38. VABERGET              

 

Vaberget är ett viktigt område för den vetenskapliga forskningen och förståelsen av landets geologiska utveckling. Bland annat finns välbevarade gamla strandlinjer på flera olika platser och nivåer på bergets sluttningar.

 

Området har också stora försvarshistoriska värden. Mellan 1880 och 1912 sprängdes två fort in i berget. Dessa var de två första i sitt slag i landet. Samtidigt anlades tre skansar längre ned på bergssidan. Syftet var att stödja Karlsborgs fästning, vilken till följd av den tekniska utvecklingen blivit mycket sårbar.

 

Området utgör än idag militärt övningsområde, men är samtidigt ett strövområde. Vintertid utnyttjas berget också för skidåkning. Från Vaberget har man en enastående utsikt bland annat mot Bottensjön, Karlsborg och Vättern. Västra Vätterleden går över berget.

 

39. MYRHULTA MOSSE     

 

 Myrhulta mosse består av ett vidsträckt, nästan odikat myrkomplex. Öppna mossar och kärr dominerar, men här och var övergår de i tallmossar och sumpskogar. Blöta laggkärr kantar mossen. Även gölar och någon småsjö finns i området. På fastmarksöar ute på mossen finns rester av gammal, orörd skog.

 

Området är svårtillgängligt. Genom storleken och det ostörda läget är mossen också värdefull för djurlivet.

40. UGGLEBERGET  

 

I Ugglebergets brant mot Ugglebergsmossen finns en delvis urskogsartad barrblandskog med fr a gran. Talrika kullfallna träd finns också i området, som lämnas helt orört. Området är skyddat som naturreservat. Det är svårtillgängligt.

 

41. PELARASP VID HÖGSHULT  

 

Dungen strax bakom Högshults tidigare skola är den enda kända, naturliga växtplatsen i världen för detta märkliga träd. Det har poppelliknande form och upptäcktes här omkring 1840. Det förökar sig endast genom rotskott. Nu kan man se planterade och ibland även förvildade pelaraspar lite varstans i Undenäsbygden, bl a vid Granvik och Sätra.

 

42. STOCKBÅTSMUSÉET  

 

Vid byn Pjungserud finns en intressant samling av gamla stockbåtar från gamla tider. En stockbåt är uthuggen från en enda trädstam. Dessa båtar är funna i traktens mossar och sjöar. De olika typerna visar stockbåtens utveckling.

 

43. BÅLERUDSGÅRDEN    

 

En gammal gård från Bålerud, ursprungligen byggd 1740, har flyttats till en ny plats i utkanten av Älgarås tätort. På gården finns också en gammal gårdssmedja. Gården är nu hembygdsgård med samlingar av gamla kulturföremål från trakten.

 

44. ÄLGARÅS KYRKA     

 

Västergötlands äldsta träkyrka, byggd vid 1400-talets mitt. Kyrkan är uppförd av timmer, som på insidan ligger bart. På utsidan är kyrkan klädd med spån. Koret är tillbyggt 1684,  vapenhuset i söder 1707 och tornet 1735. I kyrkan finns takmålningar från 1757. Bland kyrkans många gamla inventarier kan särskilt nämnas  medeltida träskulpturer, en gammal kyrkklocka med runinskrift samt en dopfunt av täljsten.

 

45. BEATEBERGS KYRKA  

 

Beatebergs kyrka är en s k centralkyrka, dvs en åttakantig kyrka med tornet i mitten. Den är byggd i tegel i slutet på 1870-talet. En gammal träkyrka stod tidigare på samma plats. Kyrkan ligger vackert på en sluttning ned mot sjön Viken. Vid kyrkan finns en liten, välordnad rastplats med vacker utsikt mot sjön.

 

46. RYHOLMS FÅGELSJÖ  

 

Vid Ryholm finns ett vidsträckt område med alkärr, träsk och vassområden. Det har ett mycket rikt djurliv, där de flesta av slättsjöarnas fågelarter finns företrädda. Området och dess många arter kan lätt studeras från en allmän väg, som går rakt igenom området. Sjön var tidigare invallad åkermark.

47. ÖLMESTORP  

 

Vid Ölmestorp finns en liten, välskött löväng i ett annars igenväxande odlinglandskap.  Lövängen sköts på gammalt sätt med bl a lieslåtter av naturskyddsföreningen. Här finns ett 10-tal gamla askar med tydliga spår efter hamling (lövtäkt). Floran är rik med många arter gynnade av ängsskötseln.

 

Högre upp på sluttningen ligger ett kuperat odlingslandskap med oregelbundna åkerlyckor, hagmarker och lövbestånd. Här finns rikligt med stenmurar och odlingsrösen, och hamling askar pågår fortfarande.

 

48. KARLSBORG            

 

Karlsborg är kommuncentrum för stora delar av Undenäsbygden.

 

Samhället är mest känt för fästningen, som ligger ute på en udde i Vättern, Vanäs udde. Fästningen började byggas 1819 och byggnadsarbetena avslutade först 1909. Ur försvarssynpunkt var den omodern redan vid 1800-talets mitt. Fästningen är ett imponerande byggnadsverk med bl a det 678 m långa slutvärnet med garnisonskyrkan mittpå. Fästningen omgärdas av höga vallar. Inne på fästningen finns också ett museum.

 

I Karlsborg mynnar Göta kanal ut i Vättern.

 

49. TIVEDSTORP            

 

Ursprungligen var Tivedstorp en gammal finnby, som då kallades Hindrikstorp. De invandrande finnarna kom hit i början av 1600-talet, då de började att avverka skogen, svedja och odla upp marken. Fortfarande finns enstaka mycket gamla byggnader kvar i byn och dess grannskap, bl a smedja, fårhus och timrade ladugårdar med torvtak..

 

Idag finns kaffestuga och ett litet kapell, Vandrarnas kapell, i byn. Bergslagsleden passerar byn. En stigslinga utgår från byn, bl a förbi några av de mycket ålderdomliga byggnaderna. Även den gamla kyrkstigen till Tiveds kyrka är markerad.

 

50. TIVEDS KYRKA    

 

För Tivedenborna var vägen till kyrkan lång. De som bodde längst bort hade omkring tre mil att vandra längs dåliga kyrkstigar till Undenäs kyrka. Redan i slutet på 1600-talet började därför Tivedenborna att diskutera frågan om en egen kyrka i Tived. Men först 1847 kom bygget i gång, och kyrkan stod färdig efter bara sju veckors arbete av bygdens folk. Kyrkan ligger vackert på sluttningen mot sjön Unden.

 

En gammal kyrkstig mellan Tived och Tivedstorp är markerad. Utmed kyrkstigen nära Tived finns en rund varggrop, drygt 2 m djup och 7 m i diameter.

 

Strax öster om landsvägen en knapp kilometer söder om Tiveds kyrka växer en imponerande lind, skyddad som naturminne. Linden är 25 m hög och har en stamomkrets av 5,35 m.

 

51. STENVALVSBRO VID TARMLÅNGEN     

 

En vacker, gammal stenvalvsbro utmed den gamla landsvägen mellan Tived och Askersund, där denna går över Tarmlångsbäcken. Bron är synlig från nya vägen. Bäcken rinner genom en smal sprickdal, som kallas Tarmlångsdalen. Den kan följas söderut 7 km ända till Stora Trehörningen i Tivedens nationalpark.

 

Norrut vidgar sig Tarmlångsdalen och övergår i den långsmala sjön Bergvattnet. Utmed dess västra strand finns bygdens vackraste jättegryta, 3,5 m bred och 3,5 m hög. Den är utslipad av smältvatten under istiden i en bergvägg. På grund av sin form kallas den för Jättestolen.

 

52. BERGATUTTERASTEN  

 

Denna sten är ett flyttblock, under vilket bildats en liten grotta. Stenen ligger i Skamlösadalen utmed den gamla vägen mellan Tived och Askersund. Resande på vägen kastade in en liten sten i grottan för att skydda sig mot olyckor under den fortsatta färden. I början på 1900-talet höll sig stortjuven Bildsköne Bengtsson gömd i grottan.

 

53. JÄTTEGRYTA VID STENSJÖN   

 

En vacker jättegryta, 70 cm i diameter och 150 cm djup. Den är urgröpt i berget av rinnande vatten under istiden.

 

54. DAMMTORP    

 

Hembygdsgård och museum vid den nedlagda skolan i Dammtorp. Här kan man bl a se en gammal linbastu, smedja, tjärgrav, ladugårdslänga med tröskvandring, kolarkoja och ett gammalt bostadshus med ursprungligt möblemang.

 

55. SKYTTASJÖN  

 

Sjön ligger vackert i ett öppet odlingslandskap i finnbygden djupt inne i Tivedens skogar. I sjön växer röda näckrosor, som planterats in här.

 

56. GETARYGGEN              

 

En liten, smal rullstensås med branta sidor. Den är bildad av smältvattenflöden i samband med inlandsisens avsmältning. Getaryggen anses av hävd utgöra gränsen mellan Svea- och Götaland samt landskapen Närke och Västergötland.

 

Längs åsen gick den gamla pilgrimsleden mellan klostren i Ramundeboda i norra Tiveden och Vadstena eller Alvastra i Östergötland, via Olshammar vid Vättern. Dagens vandringsled, kallad Munkastigen, följer här den gamla pilgrimsleden längs åsen. Bergslagsleden har här samma sträckning.

 

Getaryggen är naturreservat. Vid reservatets södra ända finns en mindre badplats i Bosjön. Ca 100 m längre söderut finns en rastplats med vindskydd, eldstad och brygga för kanoter.

 

57. VARGAKLÄMMAN  

 

Grottor och gångar under väldiga stenblock. I svalkan under blocken kan snö ibland ligga kvar långt fram på sommaren. I gångna tider spändes vargnät över dalgången, och vargarna drevs sedan in mot Vargaklämman, där de dödades.

 

58. FAGERTÄRN         

 

I Fagertärn växer den röda näckrosen på en av sina två kända ursprungliga växtplatser i världen. Den andra ursprungliga växtplatsen är Kroksjöarna, också i Tiveden. De röda näckrosorna här blev allmänt kända 1856, då teologie studerande Bernhard Agaton Kjellmark besökte sjön efter tips från lokalbefolkningen. Ryktet om den märkliga växten spred sig och hänsynslös plundring började. Bland annat såldes rotstockar på torget i Askersund. På så sätt spreds den röda näckrosen och idag kan man se den trädgårdar och parker runtom i Europa. I Tiveden finns nu röda näckrosor i ett 10-tal sjöar.

 

Den röda näckrosen korsar sig lätt med vita näckrosor, varför de förekommer i olika färgnyanser från skära till mörkröda. Alla röda och rödlätta näckrosor är idag fridlysta, och Fagertärn är skyddad som naturreservat.

 

Markerade strövstigar finns runt sjön.

 

59. UNDENÄS FURUSKOG    

 

Skog med 150-åriga, mäktiga, grova tallar. Skogen är orörd med torrträd och vindfällen. Skogen är skyddad av markägaren som stiftsreservat.

 

Vindskydd med eldstad finns i området.